Utbildningspolitik

Errata försöker in i det längsta undvika att uttala sig om utbildningspolitik, för att inte i än högre grad än vad som redan är fallet framstå som kulturkonservativt och elitistiskt. Den som icke desto mindre är intresserad rekommenderas att ta del av det sakkunniga inlägget och diskussionen hos Bodil Zalesky om den – som de flesta tycks vara överens om – totalt undermåliga lärarutbildningen.

Uppdatering: Och här kommer, som på beställning, en debattartikel om förfallet inom språkämnena på universitetet. (Och då ska man dessutom komma ihåg att språkämnena allmänt fortfarande anses som betydligt mer krävande och seriösa än övrig humaniora.)

7 kommentarer till “Utbildningspolitik”

  1. Det hör man ofta - faktum är, det är det enda jag hört frÃ¥n dem som läser/ läst pÃ¥ lärarhögskolan här i Göteborg. Dvs, den pedagogiska undervisningen sägs vara nÃ¥got man bÃ¥de kan ha och mista (helst det senare verkar det). Ett undantag har jag dock stött pÃ¥: en lirare som ironiskt nog kom in pÃ¥ utbildningen genom att pÃ¥ högskoleprovet skriva av sin bänkkamrat. Höll med om att undervisningen var slapp, flummig och gav "lätta" poäng. Fast för honom var det sÃ¥klart inte nÃ¥got negativt…

  2. Man kan tillägga att jag inte heller hört något positivt av folk som undervisat på lärarhögskolan.

  3. Hur kvaliteten på utbildningen är vet jag inget om, men jag vet att när jag studerade engelska i Lund fick lärarstudenterna extra timmar (för didaktiken) och de var betydligt flitigare än oss andra i att gå på de icke obligatoriska föreläsningarna.

  4. Uppdraget lämnas vidare:

    http://agnesoftheislands.blogg.de/eintrag.php?id=165

  5. Väldigt bra att du stoppade in Inger Enkvists debattartikel och att därigenom hennes senaste bok "Trängd mellan politik och pedagogik" blir mer känd.

    En av de 58

  6. Nä, utbildningspolitik är känsligt. Man framstår gärna som ett reaktionärt monster.

    Fast jag tycker nog att det vore en ren akt av solidaritet att skärpa till den svenska skolan. Elitens, akademikernas och medelklassens barn får allt stöd de behöver - om de inte rentav sätts i privata skolor där det krävs tystnad underlektionerna - medan de som inte har något val, eller inte kan få tillräcklig hjälp av sina föräldrar hopplöst ramlar utanför.

    Inte minst barn till invandrade föräldrar, oavsett hur rikt deras språk kan visas vara i avhandlingar osv.

    Jag undervisade själv i ett gymnasium i södra Storstockholm 2001-2 och kunde till min stora sorg konstatera att många av de supercharmiga, smarta och roliga eleverna inte klarade att förstå innehållet i en vanlig debattartikel. Skönlitteratur var det knappast tal om, tyvärr.

  7. Ja, nivån på universitetet tycks ha anpassat sig efter dagens elever rejält.
    Gjorde ett "studiebesök" på Engelska institionens D-kurs i språkvetenskap i början av innevarande termin.
    Första lektionen bestod av en guidad tur på universitetsbiblioteket!
    Hade ju trot att man kanske borde ha klarat av det något tidigare i utbildningen men inte då.
    Sedan fick vi som hemtenta att beskriva ca 15 olika språkvetenskapliga tidskrifter och på vad sätt man skulle kunna använda dem i sina studier. Denna form av informationssökande ägnade jag (som är en "gammal kärring") mig åt i grundskolan för tjugo år sedan.
    Sedan var det dags för lingvistik. Vi fick lära oss en massa om vad tex cohesion är. Däremot fick man inte fråga varför det är/ inte är cohesion i vissa sammanhang - det verkade vara för avancerat.
    Jag som läst andra D-kurser i humaniora och fått för mig att en av humanioras grunduppgifter är att ifrågasätta rådande förhållanden fick snabbt gå tillbaka till gymnasienivå och med andra ord och svälja fakta.
    Mer adekvata frågor som tex varför kvinnor/män, "svennar"/invandrare osv talar på olika sätt och vilka strukturer och maktfaktorer som ligger bakom hur det är fick man inte fråga om - det ingick inte i kursen. Men om detta inte ingår ens på D-nivå, när skall man ställa de frågorna då??
    Efter två veckor la' jag ner mina språkstudier - vill jag veta varför (i motsats till vad) kan jag läsa en bok.

Skriv en kommentar: