Malte Persson: Errata

Inre slitningar mellan avantgarde och borgerlighet? Men avantgardet är ju ett borgerlighetens barn - opålitlig, uppkäftig, stöddig, ironisk, stryktäck, nöjeslysten, egocentrisk, stor i orden och ack så beroende av mammapappas bekräftelse (och plånbok).

Det var därför Stalin, som visste vad han gjorde, satte stopp för allt individualistiskt experimenterande, byggde nybarockvräkig tunnelbana för folket och upprätthöll Bolsjojbalettens disciplin under alla år - medan rika (amerikanska) tanter sedan åtminstone 1907 har älskat avantgardet till döds.

Nä, på trerättersmiddag, med galleristhandplockad fotokonst på väggarna eller champagnecocktail på takterassen med en Baertling som vajar i vinden, hör avantgardet hemma. Och det är väl inget fel med det? Trevligare än Gulag åtminstone.

PS Avantgardets skenbart mera oväntade kärlek till Stalin och hans kolleger går f ö säkert också att passa in i nåt slags auktoritetslängtande upprorsmönster. DS

Det där sista som du skrev (om grekiskastudier) känns faktist ganska betryggande. Det var ett tag, Malte, som jag faktist tvivlade på att du var helt mänsklig.

Muggebigge Muggebigge tuff tuff tuff

Så du tyckte uppsättningen var OK Malte? Har hört från annat håll att den var en besvikelse. Bernhard kräver nog sin bestämda spelstil som nog inte är helt lätt att få fram, särskilt inte i en pjäs med flera skådespelare. Det gränsar till fars, men kan aldrig bli det. De två uppsättningar jag sett av Bernhard har varit mer av monologkaraktär, och då har det liknat tonen i hans romaner. Dvs jvlgt medryckande. Ska du recensera pjäsen?

Utan att tycka att uppsättningen var särskilt märkvärdig måste jag ändå säga att jag inte håller med de negativa recensenterna. Har dock inte sett några andra Bernharduppsättningar att jämföra med, och ska inte recensera själv, tack och lov.

Muggebigge Muggebigge tuff tuff tuff, vad kommer det ifrån? Varför har just frasen "Muggebigge tuff tuff" hamnat i årets uppsättning av Kårspexet på KTH?

hmm…

Minnet kanske sviker mig men uppträdde inte herr Mangs just med Muggebigge någon gång på åtttiotalet. Jag tror han var iförd åtsmitande skepparmundering och att hela spektaklet ingick i någon slags bandad sketch i tv-serien Razzel.
Apropå KTH-sketchen har jag inte mycket att säga. Det enda vi måhända kan göra är att luta oss mot Nietzsche och hans "eviga återkomst"…
Jag tror även låten omnämns i Thomas Bernhards roman Betong…

Uppsättningen av De sammansvurna ligger väl ändå fjärran från Bernhard? Den har gjorts fullkomligt ofarlig och lagom upprörande. Åskadarna blir bekräftade i sin politiska korrekthet och kan nicka åt varandra i pausen: "Starkt! Ja, verkligen … och det handlar ju om n a z i s m e n" Och Börje Ahlstedt gör sin rollfigur så motbjudande att även den hamnar på betryggande avstånd. Egentligen borde nog pjäsen sättas upp på en mindre scen så att publiken kommer närmre skådespelarna. Jag har en känsla av att vitsen med De sammansvurna är att åskådarna ska bli en del av sammansvärjningen. Låt det klibba, äckla …
Det känns också som ett svek mot Bernhards text att göra den så fullkomligt konventionell formmässigt.

"muggebigge muggebigge tuff tuff tuff, mahognyskrov med ruff ruff ruff…"

i serien "barnvisor med båttema" även:

"en kulen natt natt natt min båt jag styrde…"

och :

"jag hade en gång en båt, med segel och ruff och köl…"

någon som har fler på lager?

Den skräckliga:

Det var en gång en båt
som sa till en annan:
Vad du var stilig!
Vi borde borda varann,
gjorda för varann osv.

och Vem kan segla, förstås. Och Ro ro till fiskeskär. Annars är det min fasta övertygelse att inget får en treåring att somna lika effektivt som högläsning ur Odysséen.

Vinden drar, skeppet far, bort till fjärran land…

och Hej & hå, Jungman Jansson!

Det kanske inte är några barnvisor, men bra är de…

Ja, kanske inte i riktigt så hårda ordalag som mm:s utlåtande, men det var en rapport i den stilen jag fick från en pålitlig vän däruppe hos er som också nyligen sett pjäsen. Och apropå ingenting, de två Bernhardpjäserna jag haft turen att se var "Minetti" på Brunnsgatan 4 omkr 2000 och Vanans Makt uppförd av teater Lido (tror jag) någon gång i mitten av 90-talet. Någon mer som såg de där uppsättningarna? Särskilt "Vanans Makt" ångrar jag att jag inte gick och såg 10 gånger. Minst. Hur ofta kan man säga det om en teateruppsättning nuförtiden?

Tja, man kunde ju också hävda att De sammansvurna bara borde spelas i Tyskland på 60-talet. Men även Bernhards pjäser ska väl kunna spelas på fler sätt än ett. Tycker jag, då.

Ni har varit svamligare än ordsvulsten Hammarén själv.

Även om "svamlig" inte är rätta ordet för att ringa in Hammaréns prosa

Malte, recenserar du teater i Expressen? Herregud kan du inte klättra i kulturkarriären á la Expressen genom att använda ett annat konstuttryck som du saknar djupare kunskap i. Bara inte mitt. Snälla?

istället för mitt konstuttryck menar jag vårt. Jag är inte ensam i min bestörtning.

Jag har väl aldrig recenserat teater i Expressen?

Och inom parentes sagt: om du nu är så intresserad av kvaliteten på teaterkritiken i den förhatliga Expressen, borde du kanske ha övertalat din man att inte sluta skriva där?

Ja, jag är gift med Tomas Forser och har tjatat väldigt länge på honom att sluta. Jag anser er alla (även på kultursidan) personligen ansvariga för den kvinnoförnedring som Expressen och medieindustrin står för. Den som du är så likgiltig inför. Nu har han gjort det. Ett självständigt beslut. Han kan väl tänka själv, hoppas jag.

Det var frågan "Skall du recensera den?" som lurade mig. Tur att det inte stämde.

Och den finaste sjömansschlagern av dem alla, förstås:

Liten blir stor
drömmer och tror
kommer du snart till mig?
Rosende kind
kommer en vind
för den mig hem till dig.

Å, en gång jag seglar i hamn
en gång är du i min famn
en gång berättas, min vän,
sagan om den
som kommer igen.
En gång i drömmarnas land
vandrar vi två hand i hand.
En gång, min älskling,
kommer jag hem till dig.

Blågröna svall
tång och korall
lurar inunder mig.
Men ovanför
stjärnorna hör
sången jag skrev till dig:

Å, en gång jag seglar i hamn…

Avantgardets autonomi ifrågasätts, kritiker gnabbas, Thomas Bernhards dramatik dryftas och vi värmer upp inför allsången på Skansen som ett gäng glada PRO:are… Helmajsigt!

Gnabb handlar det inte om, Veiron - vem du nu är. Allvar verkar inte vara något för er, grabbar.

Så du menar att jag ska ta dina totalt grundlösa anklagelser och utfall på allvar? Desto värre.

Då jag nu är rejält trött på den här pseudodiskussionen, tänker jag inte kommentera den ytterligare. Till skillnad från Gunilla Witt anser jag inte att man automatiskt är en ond människa om man skriver för Expressen, och jag hoppas att hon kan respektera att jag har en annan åsikt. Jag anser inte heller att det ingår i mina arbetsuppgifter att vara ett moraliskt rättesnöre för resten av befolkningen.

Avantgardet, Thomas Bernhard och mugge-bigge kan vi dock gott prata vidare om.

Hördu GW: allvaret är en överskattad stilfigur.

Och "argumentet" som bygger på att man ständigt hänvisar till sin egen underförstådda moraliska överlägsenhet är rätt obehagligt.

Vem har påståt att jag är moraliskt överlägsen? Inte jag i varje fall. Allvar är alltså enligt dig en "överskattad stilfigur".
Härmed lämnar jag din blogg, Malte. Dina och kompisarnas stilfigurer lämnar jag därhän. Att jag inte längre kommenterar beror alltså inte på att jag drabbats av sanningshalten i era överlägsna insikter om ditten och datten utan att jag slutat läsa. För att andra läsare skall slippa ännu en ironisk kommentar inser jag att detta inte har betydelse för någon annan än mig själv. Ha så kul i pojkrummet. Vänlig hälsningar

Tack.

Åter till väsentligheterna:

Lilla Lasse går och gråter,
borta är hans fiskarebåt.
Lilla Lasse går och gråter,
borta är hans fiskarebåt.
Gråt inte, Lasse lilla,
båten ligger i vassen stilla,
full med gäddor och braxar,
full med ålar och laxar.

SLITNINGAR MELLAN AVANTGARDE OCH BORGERLIGHET? HAHA. ANVÄND GÄRNA MER HÖGTRAVANDE UTTRYCK TACK!

Ellen, försök inte använda stilfiguren ironi innan du lärt dig känna igen när någon annan gör det. Inte i självgoda versaler i alla fall. Tack.

Virtuellt pojkrum? Hmm…
Var finns då det gömda snusket?

Bakom kaffefiltret. Den där nedvärderande pojkrumsklichén är för övrigt ännu ett retoriskt tics som det är lätt att bli trött på.

Håller med!

Gunnila Witt rusar in i pojkrummet, försöker hitta och slita ner en affisch på Samantha Fox,
får en smutsig socka i pannan
- lommar iväg.

Kan tyckas som lite konstgjord anding, men den här kom ju aldrig med:

Koss va´de´vimlar av segel i da´
Ä´det kappsegling? Ne de´ä lörda´.
Ja vesst, då förstår jag vatt pojkarna ska´
Dom har enna som ledigt´i da´.
Där seglat Kålle med kubben på svaj
Hej på dej dö! Hur har du det själv då?
De´ä´tjo vad de veftar, kom med om du vill
Ja du vet la var vi lägger till?

Ja, det räcker väl änna så.

Ha ha, här fick jag mer än jag tänkt mig… anledningen till att jag frågade (och tydligen väckte nån slags barnkammarsångimpulser i läsekretsen, tack för det) var att jag aldrig riktigt förstått den repliken i spexet (som jag för övrigt är med och skriver nästa års manus till). Det är lite av charmen med teater; fortfarande efter att ha gjort tio föreställningar förstår man plötsligt nya grejer på scen.

Tack för hjälpen hörni!