Mest förbisedda boken 2004
När jag tänker på världen, tänker jag på den med en nostalgi som om jag hade dött och blivit, låt oss säga, en ängel. Jag har en känsla av att världen är som barndomens avlägsna by för någon som är född på landet. Jag tänker på den från ett stort avstånd in i framtiden. Den är som en stad på havets botten, där jag bodde, innan vattnet kom. Jag kan bara tänka på den med en stark känsla av att slitas itu eller flås levande, och detta är nostalgin. [---]Jag föddes i Bukarest och länge trodde jag att Bukarest var världens vackraste stad. I min illusion drömde jag att Bukarest var en fantastiskt stad. Och på sätt och vis kan denna illusion vara denna fantastiska stad. För – liksom jag sade om det förflutna – där jag såg ruiner, uppfann jag palats, jag uppfann en hel topologi. Jag försökte rekonstruera Bukarest i enlighet med mina egna inre strukturer. Jag försökte skapa en blandning av en stad och en människa, mig själv. Bukarest var inte en plats i världen, utan en plats i min hjärna.
Detta är ett par citat ur en intervju jag gjorde med den rumänske författaren Mircea Cartarescu för GP hösten 2002. Förra året kom första delen av hans storverk om Bukarest, romanen Orbitor [Ad Libris, Bokus] på svenska i Bonniers Panache-serie. Ett av de första inläggen på denna blogg noterade att den knappt hade recenserats. Tre månader senare har den fortfarande bara blivit anmäld i GP och några mindre tidningar. Boken är storslagen, poetisk, visionär: på en gång samtidshistorisk och med drag av fantasy eller science fiction. Jag är inte ensam om att tycka att den är något av det bästa som givits ut på länge och jag hade nyss med den på min årsbästalista. Men varför blir den inte recenserad?
4 kommentarer till "Mest förbisedda boken 2004":
Nu är det andra gången du efterlyser recension av denna bok, och jag känner mig nödgad att göra avbön. Inte nog med att mina redaktörer är på mig, nu kan jag inte ens läsa bloggar längre utan att få skuldkänslor! Att den inte är recenserad i SvD ännu beror - är jag rädd - på att jag har haft den liggande hemma i snart två månader. Jag skulle kunna säga att det beror på att det är en av de mäktigaste läsupplevelser jag haft…tja, sedan Cartarescus förra bok på svenska (som jag också skrev om) vilket är sant, men en del av sanningen är nog dessvärre också att jag har varit stressad och slö i fin kombination. Skvallret säger att den lär ha legat hos Madeleine Gustafsson för DNs räkning ungefär lika länge, så jag är i alla fall i gott sällskap. Men snart så. Snart.
A.
Annina | 2005-01-09 kl 18:08 | #
Mina djupaste sympatier. Sent ska den försenade recensenten somna, som Vilhelm Ekelund skulle ha sagt.
Men Cartarescu verkar onekligen intressant. Ser fram emot texten!
Martin Aa. | 2005-01-10 kl 9:29 | #
Jag antar att jag får anledning att än en gång återkomma om boken, då…
Malte | 2005-01-10 kl 20:05 | #
Säkert en fantastisk bok…och att beskriva Rumänien som världens universum är ju en tanke i sig idag då det är hit en stor del av Västeuropas industrijobb försvinner. Samtidigt är det ett märkligt faktum att samtidigt som de redan rika knösarna till företagsledare pumpar in miljarder i landet (vilket borde generera en del skatteintäkter), finns det inte ens pengar att laga trasiga gatlyktor i huvudstaden Bukarest…(på tal om korruption alltså).
Anne | 2005-01-20 kl 10:01 | #