Litteratur och kaffefilter
Ăr det nĂ„got som jag misslyckats med under den hĂ€r bloggens historia, sĂ„ Ă€r det framför allt att uppfylla löftet om att den förutom litteratur Ă€ven ska handla om kaffefilter. Det Ă€r alltför sĂ€llan som dessa tvĂ„ viktiga Ă€mnen möts. DĂ€rför blev jag extra glad nĂ€r jag pĂ„ mĂ„fĂ„ slog upp Lockbetet av David Albahari och rĂ„kade lĂ€sa följande, som fĂ„r stĂ„ okommenterat:
Författaren Àr som filtret i kaffekokaren, pÄpekade Donald. Han mÄste precis som filtret stoppa den onyttiga sumpen och bara slÀppa igenom den klara vÀtskan, som ju Àr sjÀlva substansen. Om författaren förklarar sig blir han kvar i sumpen och lyckas inte sÀtta nÄgot pÄ prÀnt. Han gillade denna liknelse och i flera dagar var han stolt över sig sjÀlv. En gÄng tvingade han mig att se pÄ hur man brygger kaffe, hur vattnet förvandlades till en allt mörkare vÀtska som droppade ned i glaskannan innan han slutligen triumferande drog fram filtret med den vÄta sumpen.